Månadens arkitekt

En gång i månaden producerade FemArk en A3-poster om en kvinnlig arkitekt som sattes upp i skolans korridorer och bibliotek, ett projekt som fick namnet Månadens Arkitekt. Bilder och text sammanställdes för att ge en kort introduktion över arkitekten, hennes projekt och bidrag till arkitekturen. Projektet genomfördes för att sprida information om kvinnliga arkitekter till skolans studenter, någonting som vi i hög grad tyckte saknades i undervisningen. Månadens Arkitekt ökade också FemArks närvaro på skolan och gjorde föreningen mer tillgänglig, samt bidrog till ökad kunskap bland föreningens medlemmar. Klicka på affischerna nedan för att läsa om arkitekterna.

FEBRUARI 2020 - Katarina Bonnevier is a Swedish architect and artist and one of the founders of the group Mycket. She’s a a doctor in architecture and her thesis analysed a couple of buildings from a feminist and queer theoretical perspective. The other year she visited Arkitektskolan in Lund and held a workshop building temporary rooms with plastic and tape.

NOVEMBER 2019 - Patty (Patricia) Hopkins föddes 1942 och är en brittisk arkitekt. Hon utbildades vid London’s Architectural Association. Där träffade hon även sin man, Michael Hopkins, som hon senare startade arkitektkontoret Hopkins Architects med. Tillsammans vann de RIBA Royal Gold Medal for Architecture (1994) vilket gjorde henne till den första kvinnan att tilldelas priset (som delats ut 144 gånger innan dess!). Några av Hopkins mest kända byggnader är Hopkins House, Schlumberger Research Centre 1 och London 2012 Velodrome.

OKTOBER 2019 - Dorte Mandrup-Poulsen, 1961, är grundare av kontoret Dorte Mandrup Arkitekter (Köpenhamn). Hon tog examen från Aarhus universitet 1991 och efter det även studerat keramik/skulptur. Mandrups arbetsmetod är “hands on” och hon är ansvarig för design i kontorets alla projekt. “Shape and form constitute the company ethos - to create spaces which are aesthetically pleasing, contextually relevant, and invite people to engage.” (D.M hemsida)

Carme Pigem, född 1962, är en spansk arkitekt och en tredjedel av byrån RCR Arquitectes. Hon examinerades i arkitektur 1987 från ETSA Vallé och har senare arbetat som professor på samma skola, samt besökande professor på tekniska skolan i Zurich. Året hon examinerades, 1987, grundade hon även kontoret RCR tillsammans med Ramón Vilalta och Rafael Aranda. RCR har flertal uppmärksammade projekt i sin portfolio, bland annat Soulanges Museum (2008) och Les Cols Restaurant (2001). 2017 belönades byrån Pritzker priset.

Octavia Minor (64 BC- 11 BC) var enda syster till Roms första kejsare, Octavius, och växte upp mitt i det Romerska rikets maktcentra. Högt respektard och beundrad för sin lojalitet och ödmjukhet är hon en av de mest framträdande kvinnorna i Romersk historia. Hon uppfylldede aktuella krav som ställdes på en kvinna av hennes position och utnyttjade sedan sin roll till att ägna sig åt andra aktiviteter i en mansdominerad värld. Gift med Marcio Antonio, arkitekt till Campo Marzio, tog Octavia del av den omfattande stadsomvandlingen och ritade Port de Octavia. Byggnaden står kvar än idag och är en av de första urbana anläggningar ritade av en kvinna.

Lilly Reich, 1885-1947, arbetade som textil- och inredningsdesigner under sitt liv, främst i Tyskland. Bland annat var hon aktiv som designer från egen byrå men var även inom utbildningsväsendet samt Werkbund som styrelseledamot. Reich är dels uppmärksammad för sitt gemensamma arbete med Mies van der Rohe då hon bland annat utformade flertalet möbeldesigns, hon var även konstnärlig chef för den tyska bidraget till Barcelona World Exhibition 1929 då den omtalade German Pavilion ställdes ut. Reich var en av de första kvinnorna som undervisade på Bauhausskolan, där hennes ämne var inredningsarkitektur.

Norma Merrick Sklarek (1926-2012) har blivit kallad ”The Rosa Parks of Architecture”. Hon föddes i Harlem, New York, och blev den första afroamerikanska kvinna att få sitt arkitektlicens. Inledningsvis arbetade hon i offentlig sektor för Department of Works i sin hemstad. Sklarek började sedan arbeta på privata kontor som exempelvis Gruen Associations i Los Angels. 1966 blev hon vice president för Gruen och några år senare gick hon över till kontoret Welton Beckett. Även där fick hon en hög position. Bland hennes verk finner man USA:s ambassad i Tokyo, Pacific Design Center i LA & Terminal 1, LAX.

Minnette de Silva (1918-1998) född i Kandy, Sri Lanka, är känd som den första modernistiska arkitekten i Ceylon efter den koloniala perioden. Hon pluggade arkitektur i Bombay och därefter i England på AA. I Europa kom hon i kontakt med samtida arkitekter och konstnärer som verkade i den modernistiska andan. 1948 åkte hon tillbaka till hennes hemland där hon praktiserade resten av sitt liv. Hon lyckades skapa en arkitektur som var både modernistisk och lokal. Som anpassades till den buddhistiska traditionen och använde sig av lokala hantverk. Hon myntade termen ”regionalism” för att beskriva detta. Hennes mest kända verk inkluderar: The Karunaratne House (1951), Asoka Amarasinghe House (1954), Kandy Arts Center (1984), bland annat.

Högna Sigurðardóttir (1929-2017) var en av de första kvinnliga arkitekterna på Island. Hon föddes i en liten fiskeby och bestämde sig tidigt för att flytta till Paris för att studera arkitektur. Det var också där hon inledde sin praktik. Hennes verk hade brutalistisk karaktär och hon blev känd för sin modiga design och hur hon integrerade byggnadens struktur med interiören. Isländsk byggnadstradition och natur var också en inspirationskälla. Högna Sigurðardóttir är bland annat känd för sin formgivning av bostadshuset Bakkaflöt 1.

DENISE SCOTT BROWN — Denise Scott Brown är en arkitekt, stadsplanerare och arkitekturteoretiker som föddes år 1931 i Zambia. 1952 tog Scott Brown examen vid University of Witwatersrand i Sydafrika och hon har varit professor på flera olika universitet. Hon har även startat upp University of Californias första arkitektprogram. Scott Brown har under sin karriär haft stort inflytande på arkitekturteori och hon har tillsammans med sin make Robert Venturi haft en betydande roll för den postmodernistiska arkitekturen. Tillsammans har de även skrivit den välkända boken Learning From Las Vegas: the Forgotten Symbolism of Architectural Form. Några av Denise Scott Browns mest kända arkitektoniska verk är Venturi House och Franklin Court i Philadelphia.

NATHALIE DE VRIES — Nathalie de Vries är en holländsk arkitekt och föreläsare. 1990 tog hon examen från Delft University of Technology. Hon är en av grundarna till studion MVRDV som sysslar med urbana studier, arkitektur och landskapsarkitektur. Några av studions projekt är flerbostadshuset Silodam och tv-huset Villa VPRO. Nathalie de Vries arbetar över hela världen med undervisning, som föreläsare och jurymedlem i olika tävlingar samtidigt som hon är med och leder arbetet på MVRDV.

Ellen van Loon är en holländsk arkitekt och delägare i kontoret OMA där hon har jobbat sedan 1998. Hon har varit involverad i flera kända projekt som Casa de la Musica i Porto och De Rotterdam. För närvarande arbetar hon med kulturcentret Blox i Köpenhamn.

Eileen Gray föddes i Irland år 1878 och flyttade i 20-årsåldern till Paris för att studera konst. Paris kom att bli hennes bas, där hon levde och arbetade fram till hennes död 1976. Gray samarbetade under sina verksamma år med många olika designers, och en stor del av hennes identitet var konstnärskapet och rätten till att som kvinna ha en karriär. Det som karaktäriserar hennes aritektur är ett normkritiskt arbetssätt och hon var före sin tid i många avseenden. Till exempel i villa E-1027 där hon suddade ut gränserna mellan det privata och offentliga. Många ansåg hennes design som kontroversiell men hon har i efterhand blivit hyllad för sitt arbete.

Odile Decq, en fransk arkitekt, har blivit tilldelad Jane Drew-priset för sitt arbete med att främja kvinnor inom arkitektur. Decqs formspråk präglas av starka färger och kontraster, där hon ofta använder sig av svart och rött tillsammans. Hon startade sin egen studio i Paris 1978 och har sedan dess fått många utmärkelser inom arkitektur, bland annat vann Decq guldlejonet på Venedigs arkitekturbiennal 1996. Idag driver Odile Decq en egen arkitekturskola i Lyon, Frankrike.

Farshid Moussavi är en internationellt erkänd arkitekt och professor i arkitektur vid Harvard Graduate School of Design. Till Moussavis mest kända verk hör bland annat MOCA, Museum of Contemporary Art i Cleveland (2012) och en installation på Venedigs 13e arkitekturbiennal (2012). För tillfället arbetar hon med en rad prestigefyllda internationella projekt, inklusive bostadsområden i La Défense-distriktet i Paris och Montpellier, samt ett kontorskomplex i London.

Hilary Sample är en amerikansk arkitekt och en av dem som startade den prisbelönta arkitekturfirman MOS Architects i New York. Sample tog sin kandidat i arkitektur från Syracuse University år 1994 och sin masterexamen från Princeton University år 2003. Tillsammans med Michael Meredith startade hon firman MOS Architects år 2003. Hon är också lärare på både Columbia University och Princeton University. Några av deras mest kända projekt är Floating House on Lake Huron, the Museum of Outdoor Arts Element House visitor center och fyra ateljtébyggnader vid Krabbesholm Højskole.

Kazuyo Sejima föddes 1956 i nordöstra Tokyo, och studerade senare arkitektur på Japanese Women’s University. Efter examen 1981 anslöt Sejima sig till Toyo Ito & Associates där hon träffade Ryue Nishizawa som hon 1995 grundade kontoret SANAA tillsammans med. 2010 fick SANAA Pritzker Architecture Prize och under samma år blev Sejima den första kvinnliga direktören för arkitekturavdelningen på Venedig Biennalen. Hon är känd för sin moderna, stilrena design i vilken hon ofta använder glänsande material och kubistiska former.

Lina Bo Bardi — Bo Bardi föddes i Italien 1914 där hon studerade arkitektur vid Roms Universitet. Hon var verksam i Milano på 1930-talet där hon senare startade sitt egna kontor. På grund av bombningar i Milano under andra världskriget slutade hon jobba som arkitekt och engagerade sig i kommunistiska partiet. 1946 flyttade hon till Brasilien där hon relativt fort startade upp hennes egna byrå igen. Detta var den mest betydelsefulla tiden i hennes karriär inom arkitektur och hon kom att bli en av de stora namnen inom sena modernismen i Brasilien. Några av hennes mer kända verk är ”Glass house”, Museu de Arte de Sao Paulo och kulturcentrum SESC Pompeia.

Yasmeen Lari föddes år 1941 i Pakistan och är landets första kvinnliga arkitekt. Hon är känd för att få arkitektur och sociala frågor att samverka. Efter att ha examinerats från Oxford School of Architecture år 1964 flyttade hon tillbaka till Pakistan för att öppna sin arkitektfirma Lari Associates i staden Karachi. Yasmeen Lari har ritat allt från bostäder till kommersiella byggnader så som Taj Mahal Hotel (1981). Under Laris ledning har det sedan 2010 byggts 45 000 nya bostäder i områden i Pakistan som blivit utsatta för naturkatastrofer. Dessa bostäder är byggda av lokala material och är ritade så att de boende själva kan bygga dem.

Sheila Sri Prakash är en arkitekt och urban designer som lever och baserar i Indien. Hon tog examen från Anna University år 1977 och spenderade en del av sin utbildning på Harvard University’s Graduate School of Design. År 1979 startade hon Shilpa Architects och var då den första kvinnan i Indien att starta och leda sin egna arkitekturfirma. Sheila Sri Prakash är en global ledare inom hållbar design som tar särskild hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga frågor. Hon har designat över 1200 arkitekturprojekt under sin karriär.

Tatiana Bilbao tog examen från Universidad Iberoamericana år 1996, och började snart därefter arbeta som rådgivare i frågor kring stads- och bostadsutveckling i Mexico City. År 2004 grundade hon Tatiana Bilbao Estudio, genom vilken hon arbetat med projekt i både Mexico, Europa och Kina. Tatiana Bilbao har en stor mångfald i sitt arbete, och har bland annat designat prototyper för hållbara subventionerade bostäder, Culiacáns botaniska trädgård, och en paviljong i samarbete med den kinesiske konstnären Ai Weiwei. Bilbao arbetar också som gästprofessor i arkitektur på Yale.

Greta Magnusson Grossman — Efter att som ung ha jobbat som lärling hos en möbelsnickare började hon på 1930-talet designa och producera egna möbler via sin nyöppnade firma Studio i Stockholm. År 1940 flyttade hon till Los Angeles där hon både öppnade en ny inredningsaffär och började rita hus. Under 1940-, 50- och 60-talen var hon en viktig person inom den experimentella modernismen som var i full gång i Kalifornien, till vilken även bl.a. paret Eames räknas.

Julia Morgan tog examen som civilingenjör innan hon blev den första kvinnan att ta examen i arkitektur vid den prestigefyllda skolan École des Beaux Arts i Paris. Efter sin examen blev hon den första kvinnliga licensierade arkitekten i Kalifornien. Under sin karriär ritade hon mer än 700 byggnader, varav den mest kända är Hearst Castle i Kalifornien. Morgan blev även den första kvinnan att postumt bli tilldelad AIA guldmedalj 2014.